Mosstickat pannband

Ledigheten har tagit mig i ett sånt där härligt fluffigt tag.
Jag har glömt bort vilken veckodag det är och går mest bara runt och grejar med ditten och datten.
Så välbehövligt efter en höst fylld av småkaos här och var.
 
Häromdan fick jag tummen ur och stickade klart mitt pannband.
Även om jag må se liiite ut som en städtant à la 50-talet så blev det ändå rätt så bra kan jag tycka.
 
 
Jag har använt mig av stickor storlek 5 och samma sorts garn jag hade till halsdukenReggae från Schoppel.
 
 
 
Passar sådär lagom bra nu när det börjat bli lite kallare.
Och jag som för det mesta har tofs eller knut, slipper frysa om öronen.
 
 

En grön halsduk

Några av er kanske har följt min halsduksföjetång på instagram?
Om inte, denna skapelse har jag slitit med i ett par månader och nu är den äntligen klar!
Efter x antal svordomar fick jag äntligen till det och har sen dess stickat på.
Som ni kanske vet är jag ingen hejare (än) på att sticka men med hjälp av Youtube och lite övning så har det gått vägen.
 
Varje gång jag håller på med ett sånt här lite större projekt tänker jag att "ALDRIG mer", pust och stonk. Men av någon konstig anledning lyckas jag alltid glömma bort detta.
Förvånar mig inte om jag sätter tänderna i en Lusekofta eller något liknande inom en snar framtid.
 
 
Garnet jag stickat med heter Reggae från Schoppel, jag har köpt det på Strikk.
Jag har använt mig av stickor storlek 5.
 
 
 

En stickad kofta till en minimänniska

En dag i höstas fick jag reda på att jag skulle bli faster. 
Typ världens bästa grej.
 
Jag började fundera på vad den här lilla minimänniskan skulle få i välkommen-till-världen-present.
Först tänkte jag mig en virkad filt men sen tänkte jag att va tusan, här ska det stickas.
 
Och SOM jag har stickat. 
Jag har stickat till Game of thrones, jag har stickat på middagar med vänner och jag har stickat i bilen.
De senaste månaderna har jag levt med mina stickor och mitt garn. Nästan så att sambon blivit avundsjuk. 
Så kom dagen då jag stickat klart mitt allra första klädesplagg. 
Size minimänniska.
 
Det var nog tamigsjutton ett av dom svåraste projekten jag gett mig på men tacka gud för Youtube och den fina tjejen på garnbutiken. 
 
Garnet kommer från Sandnes garn och heter Mandarin Petit. Mönstret är även det från Sandnes garn. 
 
 
 
Di där små knapparna föll jag pladask för. 
Ser ut som små kvistar.
 
När jag ändå var igång så körde jag på och stickade med dubbeltråd för att få till det fina mönstret i halsen och på fickorna. Ska man sticka kofta till sitt syskonbarn ska man gå all in har jag hört.
 
 
Den lilla minimänniskan hade dock aningen bråttom ut till världen så han fick allt vänta lite på sin kofta.
Så kan det ju gå ibland.
Han verkade dock inte mindre glad för det.
 
Och jag, jag har fått mersmak.
Så kanske att det blir mer av den här varan framöver.
Den som lever får se.
 
 
Upp