Lyckoblomma och långsamma projekt

Ljuset, vart tog du vägen? Tack hösten för en extra timme men inte så mycket tack för att det är mörkt när jag åker hem från jobbet. Här börjar en längta till helgen redan måndag lunch så en ska få tillfälle att fylla på ljusbanken. 
 
Någon mer som gillar ljus är mina fina lyckoklövrar, eller oxalis som de också heter. 
 
När jag var på kusinkalas för någon vecka sedan spottade jag denna skönhet i ett av husets alla fönster och sa
"Kan man få ett skott av en såndär"
Varpå snäll släkting svara.
"Du kan få hela krukan"
Tack och bock.
 
Tror bestämt att jag fått mig en ny favoritblomma. Och den är lite smårolig också. På morgonen vaknar den och sprider ut sina blad som en hel hop med mystiska fjärilar. Sen på kvällen drar den ihop sig och säger godnatt. Och får den en härlig dos av solljus ploppar det upp små ljuslila klockliknande blommor. 
Älsk på den.
 
Sen var det ju det här med lååångsamma projekt.
 
Jag tokgillar mönstret till denna sjal som är skapat av Annette. Dock går det ovanligt trögt att virka denna gången. Och jösses vad många gånger jag fått repa upp den här historien.
Inte lätt att vara perfektionist alltid.
Men nu, nu hoppas jag få ordning på den och går det riktigt väl kanske jag får klart den i helgen.
 
För tilll helgen vankas det syjunta i de Alingsåska trakterna.
Längt på det.
 
/Tina 
 
 

Som på moln

Vi bockar av rum för rum och en riktig hemmakänsla börjar infinna sig. I dag tog vi en liten promenad runt området och kom till en park vi aldrig varit i förut.
Och vilken park sen!
Giganstiska ekar och lönnar tornade upp runt ett litet berg med stans bästa utsikt. 
Kan det möjligtvis bli bättre?
Jo det kan nog det, det fanns ju precis fullt med naturskatter att plocka och som sambon sa
"mår du bra i själen nu?"
om jag gjorde.
 
Helgens bravader har bestått av väldans mycket god mat och väldans mycket härligt umgänge. 
Nu har en fyllt upp vänskapsbanken för ett bra tag framöver.
 
Mitt i allt matätande hanns det även med lite pyssel. Denna gången var det hallen som fick sig en liten efterlängtad omgång. 
 
För ett tag sedan köpte vi en helt vanlig dörrmatta på metervara. Tanken var att det skulle bli ett litet moln. 
I går blev det verklighet.
 
Efter att ha måttat ut med diverse talrikar, assietter och rostfria bunkar fick vi oss en alldeles egen molnmatta.
 
Hallen är en väldigt liten, smal och svårfotograferad historia. men några av guldklimparna fastnade på linsen. 
 
Byrån har stått i sambons föräldrahem och fick följa med till stan och agera halsdukslager.
 
Den virkade pallen har också några år på nacken men ser föträfflig ut i sittt mormorsruteöverdrag.
 
Det ni ser på golvet är tavlan som ska upp i köket. Om en ändå hade en alldeles egen slagborr.
Den står på vänt helt enkelt.
 
Lite sådär kan en hall tänkas se ut om en gillar molniga dörrmattor.
 
/Tina
 
 
Allmänt, Pyssel allt om kerstin, alltomkerstin, dörrmatta, molnmatta, pyssel | Kommentera |

Världens enklaste höstpyssel

I dag när jag åkte hem från jobbet regnade det. Känns som att det var ett bra tag sedan. Den där höstlövsmulliga doften som sprider sig när det regnar vid den här årstiden är ju nästan som balsam för själen.
Den ba skriker ut "In och mys med dig för sjuttan!"
eller "Gör en lövgirlang av dom fina löven du gick 200 meter för långt från huset för att plocka på vägen hem, just do it!"
 
Så jag gjorde det. En lövgirlang allstå. Myser gör jag ju varje dag ändå liksom.
 
Och det här må vara ett av dom enkalste höstpysslen. Du behöver sytråd, nål, lite tejp och höstlöv. Jag trädde på tråden i nålen och stack igenom den i stjälken på löven och sen tejpade jag bara upp girlangen på hyllan. Simsalabim!
 
Förra året gjorde jag också en lövgirlang med lite olika sorters löv men i år kände jag för en lönnlövsgirlang.
 
Sådär såg det ut förra året.
 
Jag tänkte passa på att slänga in en liten uppdatering från köksfönstret också när jag ändå är igång. Det har flyttat in en pigg och glad lyckoklöver som sover gott på nätterna. Tanken är också att fönstret ska få en gardin, men det kanske är lika bra att hänga upp julgardinen direkt. Vad gäller lampskärmsslingan så är jag mer än supernöjd.
Tappa andanglad varje gång jag ser den.
 
Jag tycker nästan att det ser ut som att lövigirlangen svävar lite. Typ som att dom faller. 
 
Ta hand om er,
 
/Tina
 
 
Upp