Ljubljana och Venedig
Ungefär såhär glada lämnade vi Kroatien och Split för att bege oss norrut mot Slovenien och Ljubljana. Väl där mötte vi upp en vän som själv är uppvuxen en liten bit utanför Ljubljana.
Lokalguide, check!
Jag måste säga att Slovenien förvånade mig. Hoppla vilken fin natur det var där! Från mysigt småstadsvimmel med färglada hus och hemmagjord glass i varje gatuhörn till stora mäktiga alptoppar och glaciärsjöar.
I centrum av den lilla huvudstaden låg denna fina byggnad, en kyrka som var sådär perfekt rosa.
Genom staden flöt det en liten å.
Vi fick vara med om lite allt möjligt där. Bland annat smaka på hemmagjord blåbärssnaps och såklart, lite äventyr.
En av dagarna tog vi bilen och begav oss till närmsta glaciärsjö. Att den låg i Italien kanske vi inte behöver nämna men ack så häftigt det var.
Badtemperatur = svinkallt.
Målet för dagen var att testa på canyoning. Det innebär att man tar sig ner för en fors i bergen genom att glida och hoppa. Ni kan ju tänka er att den här damen var rätt så väldigt nervös. Men fy fasiken så roligt det var!
Testa för tusan!
Efter några intensiva dagar i Slovenien begav vi oss raka vägen mot Venedig.
Den här staden är verkligen nåt utöver det vanliga.
Många små snirkliga gator med lika många återvändsgränser. Rätt vad det är så stöter man på en liten bro och i varje kanal ligger en och annan båt och guppar och bara väntar på att få åka iväg på en tur runt staden.
Såklart var vi en sväng på Markusplatsen en morgon och kollade läget.
Duvor fanns det gott om. Han den där vill gärna att så många som möjligt skulle hoppa upp på honom.
Jag försökte mest undvika att bli bajsad på.
Hittade såklart en favoritbro i vimlet full av färgglada blommor.
Under de få dagar vi tillbringade i Venedig gick vi mest runt och förundrades över att staden överhuvudtaget kunde stå där den gjorde. Men det är klart att det var lite snett och vint.
Som en söndrig tårtbotten ungefär.
En dag tog vi båttaxi ut till de små öarna runt Venedig. Vi började på Lido.
Där fanns det en gigantisk sandstrand full av sol och badsugna turister och Italienare.
Våra fötter tackade gladeligen för lite välbehövd vila.
Efter några timmars sollapande fortsatte vi med skutan mot Burano.
Tänk en en smällkaramell med alla regnbågens färger mitt ute i havet.
Då har du den lilla ön Burano.
Varje hus var målad i en egen härlig färg och allt kändes väldigt glatt på ön.
Kan tänka mig att alla som bodde där var lite berusade på färggladhet.
Det hade nog jag vart.
/Tina