Lyckoblomma och långsamma projekt
Ljuset, vart tog du vägen? Tack hösten för en extra timme men inte så mycket tack för att det är mörkt när jag åker hem från jobbet. Här börjar en längta till helgen redan måndag lunch så en ska få tillfälle att fylla på ljusbanken.
Någon mer som gillar ljus är mina fina lyckoklövrar, eller oxalis som de också heter.
När jag var på kusinkalas för någon vecka sedan spottade jag denna skönhet i ett av husets alla fönster och sa
"Kan man få ett skott av en såndär"
Varpå snäll släkting svara.
"Du kan få hela krukan"
Tack och bock.
Tror bestämt att jag fått mig en ny favoritblomma. Och den är lite smårolig också. På morgonen vaknar den och sprider ut sina blad som en hel hop med mystiska fjärilar. Sen på kvällen drar den ihop sig och säger godnatt. Och får den en härlig dos av solljus ploppar det upp små ljuslila klockliknande blommor.
Älsk på den.
Sen var det ju det här med lååångsamma projekt.
Jag tokgillar mönstret till denna sjal som är skapat av Annette. Dock går det ovanligt trögt att virka denna gången. Och jösses vad många gånger jag fått repa upp den här historien.
Inte lätt att vara perfektionist alltid.
Men nu, nu hoppas jag få ordning på den och går det riktigt väl kanske jag får klart den i helgen.
För tilll helgen vankas det syjunta i de Alingsåska trakterna.
Längt på det.
/Tina