Midsommarkrans
Något jag förundras lite över är hur pioner kan vara sådär tappaandan vackra. Hur gör dom liksom?
Jag hittade några fina i min mors trädgård. De är mörkt cerise och man blir ju bra sugen på att plocka in en hel hög.
Det fick räcka med två så länge.
Regnet öser ner utanför fönstret. Jag fick dra jackärmen över huvet när jag sprang från jobbet till bilen i eftermiddag.
Vet ni vad det betyder?
Att det snart är midsommar.
För vad är väl midsommar utan lite traditionellt regnigt oväder?
Förra året var jag så ambitiös och virkade mig en midsommarkrans. Kryp- och klifri plus att den inte vissnade på hela kvällen. I år tänkte jag dock försöka göra mig en krans av vanliga hederliga sommarblommor. Omväxling förnöjer. För det är ju lite känsla i det där ändå.
Denna kransen fick pryda mitt huvud förra året.
Jag virkade ihop ett gäng blommor, samtliga på frihand. Sedan sydde jag fast dem på ett virkat band. Så var det bara att knyta fast kransen runt huvet.
Om ni har en eftermiddag över mellan silltårtebaket och jordgubbsrensandet så är det enkelt att sno ihop en liten krans. Om inte annat kan man ju göra en krans ändå för att det är fint eller för att höja sommarkänslan lite. Som det ser ut just nu kommer jag nog sitta ihopkrupen med fötterna i lårvecken och en fleecefilt lindad runt mig på midsommarafton. Kanske kan man hålla sig lite varm av snapsen. Det ryktas om en variant på rabarber och jordgubb i år.
Så trots oväder ska det ändå bli lite mysigt med midsommar. För är det något jag tycker är förbannat roligt så är det att sjunga snapsvisor. I år är det jag som står för snapshäftet.
/Tina
Smart med virkat! Kommer bli så mysigt med midsommar, även fast det dåliga vädret;)