Är det okej att känna sig lite sådär löjligt nöjd med en möbel?

Den här lilla saken mina vänner ska ni veta, har jag kollat in i ett par år.

Den har stått i "den röda stugan" som det lilla huset hemma hos mor och far kallas. Huset är byggt för en härrans massa år sedan och rymmer både det ena och det andra. Denna lilla byrå, eller syskrin som min mor kallar det, har stått där inne och väntat på mig. Jag såg det för några år sedam och tänkte att "när jag får plats då, då ska du få följa med mig till ett nytt hem". 

Och så fick det bli. 

Med en burk färg och lite omtanke blev den som ny igen. 

Visst är den bra häftig. Är helt överförtjust i de svarvade benen. 

Som fyra polkagrisklubbor.

 

Nu står den och visar sig fin i vardagsrummet prydd men en hel hög av garner och ofärdiga projekt. 

Vi försökte komma fram till hur gammalt det kan vara och det tippar nog upp emot en hundra år kanske. 

Kan det vara möjligt?

Sjujäkla snickare dom var förr isåfall.

 

/Tina